Vad innebär hedersrelaterat våld och förtyck?

I hederskulturer är individen underordnad gruppen, som bär ansvaret för heder och skam. Identiteten formas främst genom sammanhanget, där familjen spelar en central roll och gruppens bästa prioriteras framför den enskilda individens behov. Vardagsförtryck, hot och våld kan ta sig olika uttryck, men gemensamt är att individen förväntas rätta sig efter familjens normer och inte själv bestämma över sin livsstil. Livsutrymmet begränsas och övervakas för att förhindra att någon bryter mot, eller ens misstänks bryta mot, familjens hedersnormer. Kollektivet upprätthåller förtrycket.

Vi kan likna den patriarkala strukturen som en pyramid med olika hierarkiska nivåer där maktfördelningen varierar. Ofta har äldre generationer större inflytande än yngre, och män spelar ofta en mer dominerande roll än kvinnor. Det är främst flickor och unga kvinnor som utsätts för hedersrelaterat förtryck, men även pojkar påverkas. De kan tvingas in i äktenskap de själva inte valt och förväntas kontrollera systrar och kusiner, ibland mot sin vilja. På så vis blir pojkar både offer och förövare i systemet, och även vänskapsrelationer kan präglas av kontroll och maktstrukturer kopplade till heder. Både man och kvinnor kan utöva förtryck.

Hedersbegreppet ser olika ut för män och kvinnor. En mans heder kan vara knuten till hans förmåga att försörja sin familj, hans rätt eller skyldighet att kontrollera kvinnorna i hans närhet samt hans roll i att upprätthålla samhällets normer och strukturer – om nödvändigt genom våld. En kvinnas heder är främst kopplad till hennes sexuella anseende, och hennes handlingar, eller misstanken om sådana, påverkar inte bara henne själv utan hela släktens rykte och trovärdighet. I hederns namn utövar familjen kontroll och om familjen anser att en kvinna har brutit mot normerna drabbar skammen hela familjen och kollektivet. Kvinnor förväntas bevara männens heder genom att inte ifrågasätta eller utmana deras makt. Vid äktenskap övergår ansvaret för kvinnan från hennes pappa och familj till hennes make och hans familj.

För att förstå problematiken kring hedersförtryck är det avgörande att belysa ryktesspridningens roll. Ett rykte om en persons anseende kan vara mer betydelsefullt än vad som faktiskt har hänt. Det räcker med ett dåligt rykte för att familjen ska anse att familjens heder är hotad.

En flicka kan få dåligt rykte genom att ses i sällskap med pojkar, umgås med flickor som redan har ett ”dåligt” rykte, delta i fester eller bära vissa typer av kläder. Hennes anständighet är starkt kopplad till ett gott rykte, som i sin tur påverkar hela familjens heder. I många fall skulle en ”bestraffning” kanske inte ha varit nödvändig om hennes påstådda eller faktiska beteende inte hade blivit känt för omvärlden. Det är först när skammen blir offentlig som den måste ”tvättas bort”.

För flickor och pojkar som lever under hedersförtryck kan det dessutom innebära ytterligare bestraffningar och hot om de öppet berättar om sin situation.

I en hedersnorm är äktenskapet en familjeangelägenhet, där individens val ofta underordnas familjens vilja. Frågan är vad som egentligen är frivilligt i arrangerade äktenskap. Även om en ung person verkar nöjd med sin situation kan det finnas ett underliggande tvång, då hot och våld vanligtvis först uppstår när familjen uppfattar ungdomen som trotsig.

Om en familj känner att de håller på att förlora kontrollen över en flicka eller pojke kan de försöka gifta bort henne eller honom så snart som möjligt. Att vilja skiljas eller bryta sig ur ett arrangerat äktenskap kan ses som en utmaning mot familjens normer och traditioner – något som anses oacceptabelt eftersom det fläckar familjens heder.

Hederskultur hör inte ihop med någon religion! Kultur är inte något statiskt – den skapas, utvecklas och förändras ständigt. Varje samhälle har sin egen kultur, liksom varje familj och individ har sina unika sätt att tänka och agera.

Hedersrelaterat våld och förtryck förekommer i alla delar av världen, oavsett land, religion eller samhällsklass. Det existerar även i sammanhang som saknar religiös koppling.