Frågan om när ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt 13 § LVM ska anses vara verkställt

Justitieombudsmannen (JO) har i ett beslut uttalat sig om när ett beslut om omedelbart omhändertagande enligt 13 § LVM ska anses vara verkställt

Bakgrund

Den 6 april 2019 fattade ordförande i aktuell socialnämnd beslut om att omedelbart omhänderta en person med stöd av 13 § Lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa all (LVM). Samma dag skickades beslutet om omedelbart omhändertagande till förvaltningsrätten. Förvaltningsrätten informerades den 10 april att beslutet om omedelbart omhändertagande inte är verkställt. Den 18 april kontaktades socialnämnden av beroendekliniken och fick besked om att polisen fört den enskilde till beroendekliniken. Socialtjänsten träffade den enskilde på sjukhuset och informerade hen om att hen var omedelbart omhändertagen. Personalen på beroendekliniken gav information till socialtjänsten att LVM inte gällde på den avdelningen som den enskilde var inlagd på. Strax efter midnatt den 19 april informerades socialnämnden om att den enskilde lämnat avdelningen. Senare samma dag fick socialnämnden information om att polisen kommit med den enskilde till beroendekliniken och att läkaren genomförde en undersökning enligt 9 § LVM. Läkaren konstaterade att den enskilde var kraftigt påverkad, men bedömdes klara av en transport till SiS LVM-hem. Den enskilde avvek från sjukhuset innan transporten hann ske. Den 1 maj fattade socialnämndens behandlingsutskott beslut om att placera den enskilde på ett SiS LVM-hem och hen transporterades dit. Den 2 maj informerades förvaltningsrätten om att beslutet blivit verkställt. Den 6 maj fattade förvaltningsrätten beslut om att det omedelbara omhändertagandet ska bestå.

JO:s bedömning

JO uttalade i sitt beslut att det inte finns någon uttrycklig reglering av frågan om när ett beslut om omedelbart omhändertagande ska anses vara verkställt. Detta har till synes inte heller berörts i förarbeten till lagstiftningen.

Vidare förde JO ett resonemang kring när ett omedelbart omhändertagande ska anses vara verkställt och i denna del anförde JO bl.a. följande. Anledningen till att fristen i 17 § LVM ska räknas från det att beslutet verkställdes och inte från det att beslutet underställdes anges i förarbetena vara att det, i ett ärende där socialtjänsten har en mindre kännedom, kan vara svårt att få fram nödvändigt underlag t.ex. läkarutlåtande, vilket kan få till följd att omhändertagandet hävs, trots att den enskilde är i stort behov av ett omhändertagande. Av 19 § LVM framgår att socialnämnden efter ett beslut om omedelbart omhändertagande ska se till att den som är omhändertagen utan dröjsmål bereds vård på ett LVM-hem eller, i förekommande fall, på ett sjukhus. Det ligger enligt JO därför nära till hands att i fråga om verkställighet av omedelbart omhändertagande utgå från den tidpunkt som vården enligt 20 § ska anses påbörjad. JO menade att det vid denna tidpunkt också är möjligt att komplettera underlaget med exempelvis nödvändiga läkarutlåtanden. JO menade därför att man genom tolkning skulle kunna komma fram till ett svar om när ett omedelbart omhändertagande har verkställts. JO anförde dock att det även innan denna tidpunkt finns möjlighet till vissa tvångsåtgärder, såsom handräckning och den enskilde kan också ha tagits i förvar. Något svar på hur man ser på detta vid bedömningen om när ett beslut om omedelbart omhändertagande finns dock inte. JO menade sammantaget att man vid en bedömning om ett beslut om omedelbart omhändertagande är verkställt ska utgå från den tidpunkt då vården enligt 20 § LVM anses vara påbörjad.

Vidare hänvisade JO till att JO tidigare uttalat att vården enligt LVM, i de fall missbrukaren förs till sjukhus, ska anses påbörjad redan när missbrukaren kommer till sjukhuset och att det saknas betydelse om missbrukaren skrivs in eller inte. JO menade därför i detta fall att det omedelbara omhändertagandet verkställdes redan den 18 april 2019. Vilket innebär att förvaltningsrätten inte prövat det omedelbara omhändertagandet i tid. JO ansåg att detta är allvarligt och att det är förvånande att nämnden inte ens verkar ha övervägt att beslutet skulle kunna ha blivit verkställt vid en annan tidpunkt än då den enskilde förts till ett LVM-hem. Mot bakgrund av oklarheterna i lagstiftningen riktade JO dock inte kritik mot nämnden för hanteringen.

Slutligen ansåg JO att det mot bakgrund av vikten att det omedelbara omhändertagandet prövas i tid, finns anledning att överväga om den nuvarande lagstiftningen uppfyller det krav på tydlighet som krävs för att undvika felbedömningar. JO väckte därmed frågan om en översyn av LVM i denna del och överlämnade därför en kopia av beslutet till regeringen.

Informationen hämtad från

JO 2022/23 s. 437 (JO:s beslut med Dnr 8583-2019)