Socialt nedbrytande beteende– Kammarrättens mål 3284-19

Att en person, som är placerad enligt LVU, självmant återvänder till sin familj som utsätter personen för risker är inte att anse som socialt nedbrytande beteende. Det har Kammarrätten i Sundsvall uttalat i en dom den 28 januari 2020.

Kammarrättens motivering

Den enskilde har tidigare varit placerad enligt 2 § LVU. Kammarrätten bedömer att uppgifterna om våld, övergrepp och kontroll i hemmet som den enskilde tidigare lämnat är trovärdiga. Uppgifterna ska ligga till grund för bedömningen. Frågan är om den enskilde genom att återvända till denna miljö uppvisar ett sådan socialt nedbrytande beteende som avses i 3 § LVU.

Uppgifterna om vad den enskilde utsatts för i hemmet är mycket oroande. Att den enskilde återvänder till sin familj kan innebära att hon åter utsätts för risker. Riskerna beror dock inte på hennes eget beteende.

Högsta förvaltningsdomstolen har uttalat att omständigheten att en enskild utsätter sig för risker inte innebär att det föreligger ett socialt nedbrytande beteende. Högsta förvaltningsdomstolen har också uttalat att tillämpningen av 3 § LVU inte får sträckas över vad som är en rimlig tolkning av ordalydelsen av paragrafen.

Den enskilde uppvisar således inte ett socialt nedbrytande beteende genom att återvända till sin familj.