Vanliga frågor och svar

Socialnämnden ska utan dröjsmål inleda utredning av vad som genom ansökan, anmälan eller på annat sätt har kommit till nämndens kännedom och som kan föranleda någon åtgärd av nämnden (11 kap. 1 § första stycket socialtjänstlagen, SoL). I vissa fall är det självklart att nämnden ska inleda en utredning, detta gäller t.ex. när någon ansöker om bistånd enligt SoL. I andra fall måste nämnden först ta ställning till om det som har kommit till nämndens kännedom kan föranleda någon åtgärd av nämnden.

I vissa fall ställs uttryckliga krav på att nämnden utan dröjsmål ska inleda utredning om barns behov av stöd och hjälp, exempelvis bestämmelsen i 6 kap. 1 § SOSFS 2014:4 som gäller barn som utsatts för våld eller andra övergrepp av en närstående eller som bevittnat våld eller andra övergrepp av eller mot en närstående. Socialnämnden ska också enligt 7 § lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM, inleda utredning när den genom anmälan enligt 6 § LVM eller på något annat sätt har fått kännedom om att det kan finnas skäl att bereda någon tvångsvård.

Vid uppföljning av pågående insats bör det uppmärksammas om det finns behov av ändrade eller utökade insatser som kan föranleda ny utredning enligt 11 kap. 1 § SoL.

Nämnden ska inleda utredning t.ex. vid pågående vård med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, när vårdnadshavare eller den unge, om han eller hon är 15 år eller äldre, begär att vården ska upphöra, att en umgängesbegränsning med stöd av 14 § LVU ska upphöra eller ändras osv. Socialnämnden måste också inleda utredning om vårdnadshavaren eller den unge, om han eller hon är 15 år eller äldre, begär att den unge ska omplaceras.

Har du frågor om när socialnämnden ska inleda utredning kan du vända dig till jurist. Du kan läsa mer om aktualisering av ärenden och skyldighet att inleda utredning i Socialstyrelsens handbok ”Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten” som finns på Socialstyrelsens hemsida.

Ett barn är alltid part i ett ärende som rör honom eller henne. Barnet är dock inte processbehörigt, d.v.s. kan inte själv föra sin talan förrän han eller hon fyllt 15 år. Att ett barn som har fyllt 15 år har rätt att själv föra sin talan i mål och ärenden enligt socialtjänstlagen, SoL, och lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, framgår uttryckligen av lagstiftningen (11 kap. 10 § andra stycket SoL respektive 36 § andra stycket LVU). En vårdnadshavare är i egenskap av ställföreträdare för ett barn som är aktuell för en utredning alltid part. Har föräldrarna gemensam vårdnad om barnet är båda föräldrarna parter i ett ärende som rör barnet. Det kan finnas situationer där en förälder som inte är vårdnadshavare är part. Vid osäkerhet om vem som är part i ett ärende kan du kontakta jurist.

När socialnämnden har fattat ett beslut i ett ärende ska den som är part underrättas om det fullständiga innehållet i beslutet så snart som möjligt. Detta gäller om det inte är uppenbart obehövligt. Om parten får överklaga beslutet ska han eller hon även underrättas om hur det går till. Det finns ett utrymme för socialnämnden att bestämma hur underrättelsen ska ske men som regel bör underrättelsen ske skriftligen. Om en part begär det ska underrättelsen alltid vara skriftlig (33 § förvaltningslagen, FL).

Beslutsunderrättelse ska skiljas åt från s.k. kommunikation som innebär att socialnämnden som regel ska, innan ett beslut fattas i ett ärende, underrätta den som är part om allt material av betydelse för beslutet och ge parten tillfälle att inom en bestämd tid yttra sig över materialet (25 § FL).

Beslut enligt socialtjänstlagen, lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, och lag om vård av missbrukare i vissa fall, LVM, överklagas till förvaltningsrätten som första instans och till kammarrätten som andra instans. Beslutet överklagas till den högre instans som ska pröva överklagandet (överinstansen) men ges in till den myndighet som fattat beslutet, d.v.s. i detta fall socialnämnden. Överklagandet ska ha kommit in till socialnämnden inom tre veckor från den dag då den som överklagar fick del av beslutet genom socialnämnden (43 och 44 §§ förvaltningslagen, FL).

När ett överklagande kommer in ska en bedömning ske av om överklagandet har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit in för sent ska socialnämnden besluta att överklagandet inte får tas upp till prövning (avvisning). Det finns två undantag från huvudregeln om att ett för sent inkommet överklagande ska avvisas, nämligen om förseningen beror på att socialnämnden inte har lämnat en korrekt underrättelse om hur man överklagar eller om överklagandet har kommit in till överinstansen inom överklagandetiden (45 § FL).

Om överklagandet inte avvisas ska överklagandet skyndsamt överlämnas tillsammans med övriga handlingar i ärendet till överinstansen (46 § FL). Vilka handlingar som ska överlämnas kan alltså variera beroende på ärende. Typiskt sett brukar de handlingar som ska överlämnas till överinstansen i vart fall bestå av det överklagade beslutet och beslutsunderlaget utöver överklagandet.

Det finns i vissa fall en skyldighet att ändra ett beslut, se 38 § FL. I samband med att ett överklagande kommer in ska det därför alltid övervägas om beslutet ska ändras. Har överklagandet och övriga handlingar redan överlämnats till överinstansen får beslutet dock inte ändras, se 39 § FL. Har socialnämnden ändrat ett beslut som har överklagats ska även det nya beslutet överlämnas till överinstansen (46 § FL).

I samband med att ett överklagande kommer in till socialnämnden bör det också övervägas om ett yttrande ska skickas med till överinstansen tillsammans med överklagandet och övriga handlingar (se mer om yttrande nedan).

Det kan behövas ett separat yttrande t.ex. om beslutsmotiveringen behöver förtydligas och/eller något i överklagandet behöver bemötas. Det finns ingen anledning att i yttrandet beskriva bakgrunden i ärendet eller upprepa vad som redan angetts i beslutet eftersom överinstansen får tillgång till det överklagade beslutet och övriga handlingar i ärendet. Yttrandet kan därför koncentreras på att bemöta det som framförs i överklagandet och/eller på att vid behov förtydliga motiveringen till det överklagade beslutet.

Socialnämnden ska skyndsamt överlämna överklagandet och övriga handlingar i ärendet till överinstansen (se 46 § förvaltningslagen, FL). Är det inte möjligt att överlämna yttrandet tillsammans med överklagandet och övriga handlingar till överinstansen kan man istället lämna en begäran om anstånd med att komma in med yttrandet. Anstånd innebär att man ber överinstansen om att få komma in med yttrandet vid ett senare tillfälle. Överklagandet och övriga handlingar ska överlämnas till överinstansen även om anstånd begärs.

Tänk på att alltid kontrollera i nämndens delegationsordning så att yttrande lämnas av rätt beslutsfattare.

En enskild som är part i ett ärende hos socialnämnden har rätt att anlita ombud eller biträde (14 § förvaltningslagen, FL).

Ett biträde är en person som biträder, d.v.s. hjälper, den enskilde utan att ha fullmakt att företräda honom eller henne. I ärenden som bl.a. gäller tvångsåtgärder har den enskilde i vissa fall rätt till offentligt biträde, se 39 § lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och 42 § lagen om vård av missbrukare i vissa fall. Offentligt biträde förordnas av förvaltningsrätten men socialnämnden kan ha en skyldighet att anmäla behovet av offentligt biträde.

Med ombud avses den som har fullmakt att helt eller delvis föra talan för uppdragsgivarens, den enskildes, räkning. Åtgärder som ombudet vidtar enligt fullmakt är bindande för uppdragsgivaren. Det är därför viktigt att ta reda på vem eller vilka som är ombud och vad fullmakten omfattar, d.v.s. vad ombudet har rätt att göra. En fullmakt kan vara antingen muntlig eller skriftlig. I vissa fall bör en skriftlig fullmakt begäras, t.ex. vid ärenden som är av stor betydelse för den enskilde.

En muntlig fullmakt kan lämnas av den enskilde t.ex. vid ett besök på förvaltningen. Om muntlig fullmakt lämnas ska det dokumenteras enligt 11 kap. 5 § socialtjänstlagen. Finns det en muntlig fullmakt sedan tidigare är det nämnden som har att kontrollera med uppdragsgivaren (den som har lämnat fullmakten) att fullmakten fortfarande gäller och vad den omfattar. Även en sådan kontroll ska dokumenteras.

En skriftlig fullmakt ska innehålla uppgift om ombudets namn och uppdragets omfattning. Om ombudet får sätta någon annan i sitt ställe, ska även detta framgå av fullmakten (15 § FL).

Ofta avgör förvaltningsrätten mål utan muntlig förhandling. Vid mål som gäller tvångsvård av missbrukare och unga håller förvaltningsrätten nästan alltid muntlig förhandling. Muntlig förhandling kan hållas på initiativ av domstolen eller av part i målet.

På Förvaltningsrätten i Malmös hemsida kan du läsa om vilka som kommer till en muntlig förhandling och hur en muntlig förhandling går till.

Av 37 § förvaltningslagen, FL, framgår att ett beslut som till sin karaktär är gynnande för någon enskild part som huvudregel inte får ändras till den enskildes nackdel. Bestämmelsen i 37 § FL gäller så länge det inte finns en avvikande bestämmelse i en annan lag eller förordning (4 § FL). Från huvudregeln finns tre undantag:

1. Det framgår av beslutet eller de föreskrifter som det har grundats på att beslutet under vissa förutsättningar får återkallas.
2. Tvingande säkerhetsskäl kräver att beslutet ändras omedelbart, eller
3. Felaktigheten beror på att parten har lämnat oriktiga eller vilseledande uppgifter

Vid biståndsbeslut enligt socialtjänstlagen, SoL, måste nämnden därför överväga om det ska skrivas in ett återkallelseförbehåll för att beslutet ska kunna ändras eller avslutas, om förutsättningarna ändras. Detta gäller särskilt vid beslut som gäller tills vidare. Förbehållet bör vara så förutsebart för den enskilde som möjligt och så långt det är möjligt bör det alltså utformas tydligt så att det klart framgår i vilken eller vilka situationer beslutet kan komma att ändras. De återkallelseförbehåll som ska inkluderas i ett specifikt beslut behöver utformas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet.

Det är viktigt att känna till att en begäran om utlämnande av handling ska prövas skyndsamt, helst samma dag. Utgångspunkten är att den som begär handlingen har rätt att vara anonym och inte heller behöver ange syftet med begäran. För sekretessprövningen kan det dock ibland vara nödvändigt att fråga om identitet och syfte. Mer information finns i Socialstyrelsens handbok ”Handläggning och dokumentation inom socialtjänsten” som finns på Socialstyrelsens hemsida.

Av nämndens delegationsordning framgår vem som har rätt att fatta avslagsbeslut avseende en begäran om utlämnande av handling. Vilka avgifter som tas ut framgår av stadens ärendehandbok.

En del av offentlighetsprincipen är den s.k. handlingsoffentligheten som innebär att var och en har rätt att ta del av allmänna handlingar (se 2 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen, TF).

En handling är allmän om den förvaras hos en myndighet och är att anse som inkommen till eller upprättad hos myndigheten (2 kap. 4 § TF). Att en handling är allmän är inte detsamma som att den är offentlig. Innan en allmän handling lämnas ut måste en bedömning göras av om handlingen är offentlig eller hemlig (sekretessbelagd).

En handling är en framställning i skrift eller bild men också en upptagning som man kan läsa, avlyssna eller uppfatta med tekniskt hjälpmedel (2 kap. 3 § TF).

Detta innebär att inte bara skriftliga dokument på papper hos socialnämnden kan vara allmänna handlingar utan att även t.ex. videoupptagningar, sms och e-post.

Med sekretess avses ett förbud att röja en uppgift, vare sig det sker muntligen, genom utlämnande av en allmän handling eller på något annat sätt (se 3 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen, OSL). Förbudet att röja en uppgift gäller gentemot enskilda och andra myndigheter. Vilka uppgifter som kan vara föremål för sekretess framgår av offentlighets- och sekretesslagen, OSL.

Inom socialtjänsten gäller sekretess enligt 26 kap. 1 § OSL för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Även annan sekretess kan bli aktuell hos socialnämnden, t.ex. i personalsocial verksamhet.

Om det råder sekretess för enbart vissa delar av handlingen ska de andra delarna lämnas ut. Den som begär ut en handling har rätt till skriftligt avslagsbeslut också om endast delar av handlingen inte kan lämnas ut.

En bestämmelse som innebär att en sekretessbelagd uppgift får lämnas ut under vissa förutsättningar kallas för en sekretessbrytande bestämmelse. En sekretessbrytande bestämmelse kan innebära en möjlighet eller en skyldighet för socialnämnden att lämna ut den sekretessbelagda uppgiften och framgår av lag eller förordning. Ett exempel på en sekretessbrytande bestämmelse finns i 10 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen som gäller partsinsyn.