I mötet med invånaren kan vi stötta mot självförsörjning

Under 2026 planeras en implementering av aktivitetskravet. Det innebär att vi måste förbereda oss för det och förnya våra arbetssätt när fler individer ska ha aktivitet på heltid. För att det ska fungera väl måste vi ta reda på vilka behov invånare har så att aktiviteterna verkligen leder vidare framåt mot självförsörjning.  

Men vilka aktiviteter är bra för att fler ska kunna försörja sig själva? Och på vilket sätt ska vi stötta våra invånare? Svaret finns nära tillhands: Det är när vi träffar våra invånare och lär känna dem som vi kan ta reda på den enskilde invånarens behov. De invånare som inte har en aktivitet behöver träffa oss varje vecka för att vi ska kunna bedöma vilken väg som är den lämpligaste mot arbete eller studier. Här får ni ta del av dem lite mer utförligt. 

Faktorer som påverkar individens utveckling 

Heltidsaktivering är helt i linje med BIP-studien som visar att avbrott i aktiviteter eller insatser ger klart negativa konsekvenser. Och individer som har inte har några aktiviteter alls står inte bara stilla i sin utveckling, nej de backar och kommer allt längre från arbetsmarknaden.  

En annan helt avgörande faktor enligt samma studie är vikten av handläggarens tro på individens förmåga att lyckas och få att arbete är den så kallade handläggareffekten.  

I nyheten Nytt från Henriikka lyfter Henriikka två goda exempel där vi skapat förflyttning för invånare genom tätare möten och tydliga vägar mot utbildning och arbete.   

“Att bygga relationer är viktigt” 

Studie- och yrkesvägledare Sandra Isberg Clair möter mest invånare i grupp och har nyligen haft en träff där vuxenutbildningen, verksamhet arbetsmarknad och AF mött 20-tal invånare för att slussa dem vidare till insatser med fokus på studier. Träffar planeras att återkomma regelbundet  

 – Vi behöver bygga relationer och det börjar den dag individen tar steget in p

– Jag tror mycket på att vi måste utmana och prata om de värden studier ger. Utbildning ger inte bara kunskaper utan hjälper till att påverka och förbättra både individens och andras liv, med god värden som:  ett hållbart arbetsliv, stabil ekonomi, mindre oro och större möjlighet att göra hälsosamma val och ha en givande fritid. Den som studerar och får ett jobb blir en förebild för barn och vänner. Jag känner dock allt mer när jag möter invånare att utbildning känns mer naturligt att prata om, säger Sandra. 

 Ett multikompetent team 

Enheten Kompetensarena är piloten som ska att testa aktivitetskravet och omfattar invånare med ekonomiskt bistånd som bedömts ha förutsättningar att delta i heltidsaktiviteter direkt. Enheten besår av arbetsmarknadssekreterare, studie- och yrkesvägledare och matchare som både sitter och jobbar tätt tillsammans. Redan nu har ett 20-tal invånare gått vidare till arbete och studier. 

”Det är allas invånare, vi gör det tillsammans” 

– Vi arbetar tätt i teamet och hjälps åt för att invånare ska komma vidare säger arbetsmarknadssekreterare Emma Ornell. Vi har riktlinjer och alla ska följa aktivitetskravet, men människor har olika behov så vi jobbar mycket nära invånaren.     

 –  När invånarna fördelades på våra tjänster så var flera av dem nära arbete och hade heltidsaktiviteter, säger arbetsmarknadssekreterare Kiran Gustafsson. De som har aktiviteter på heltid träffar vi på en uppföljning en gång i månaden. Men de som går på a-kassa, är timanställda, är mellan aktiviteter eller precis har avslutat sfi träffar vi oftare, minst en gång i veckan.   

 – Vi är inte riktigt färdiga med vårt arbetssätt, vi testar och kör på med idéer, säger Kiran. Men närheten till alla kompetenser i teamet betyder allt, jag har ju inte alla kunskaper själv. Man kan fånga upp mycket i ett samtal med invånare, och om invånaren till exempel har frågor om studier så är det lätt att koppla på en ”syvare” direkt och invånaren kan få möte. Det ger otroligt mycket.

”Mötet är nyckeln”   

Kiran berättar om en kvinnan som kom till henne och inte hade något förtroende för AMF. Hur skulle hon få henne att tänka om? Kiran coachade kvinnan att börja praktisera via Jobbrondellen och har precis fått veta att kvinnan har fått en timanställning på Radisson och är mycket glad över att hon tog chansen. 

– Sakta men säkert ökade hennes förtroende, och jag skulle säga att det är för att vi har haft så nära kontakt, berättar Kiran. Hon var hos mig veckovis innan Jobbrondellen, så vi träffades ofta. Jag var tillgänglig för henne hela tiden. Om hon kände att hon behövde prata eller träffa mig så gjorde vi det. Och jag tror att om vi träffar invånaren mycket så är vi också tydligare med vilka regler och ramverk som finns – och när invånaren har bättre koll på det ökar förståelse och tilliten. Ja, det är nog knepet. 

Emma berättar om en ensamstående kvinnan med fyra barn som varit aktuell på AMF i fem år och som läste på sfi men inte kom vidare. Det visade sig att en son var sjuk, och att hon behövde dispens för att få fortsätta läsa. Som stöd fanns både familjecentralen och Emma som hade hand om kvinnans ärende. 

 – I och med våra samtal fick jag hennes förtroende, berättar Emma. Vi hade fortsatt kontakt, sonen blev bättre och hon kunde påbörja sfi igen, sen har det gått i en rasande takt. Hon var på en massa jobbintervjuer, och hade både viljan och potentialen, men var så osäker och blyg att hon uppfattades som ointresserad. Så jag sa: hemma är du inte blyg, låtsas att du pratar med dina barn. Hon fick jobbet, en timanställning som lokalvårdare. 

 –  Men målet var att försöka få kvinna att tänka långsiktigt och studera vidare. Jag kopplade på kompetenser från Kompetensarena och tog med studie- och yrkesvägledare i samtalet, och de förklarare det som behövde förklaras kring studier. Nu ska hon ansöka, med hjälp av en ”syvare” från teamet, till kombinationsutbildningen: undersköterska med svenska som andraspråk Hon väljer att söka till starten i höst så att hon kan jobba under sommaren och få mer arbetslivserfarenhet innan studierna startar.