Vinnarna för bästa sämsta ursäkten korade!
Ja, det var många riktigt usla ursäkter som våra kollegor på AMF och SOF hade för att inte cykla. Men nu har de två bästa sämsta ursäkterna kortas av en kritisk jury*. Det var ett knivigt uppdrag – vi fick in hela 33 dåliga ursäkter!
Stort grattis Malin och Micha!
Våra glada vinnare får varsitt presentkort på 300 kronor i en cykelaffär.
Malin Harlestad – AMF
” Jag kan inte cykla till jobbet eftersom min cykel blev kidnappad av en flock vilda flamingos som använder den som sin nya kungatron. Jag måste vänta till de har hittat en ny ledare innan jag kan få tillbaka den. ”
– Jag cyklar till jobbet varje dag i ur och skur året runt – men jag är bra på att hitta på dåliga ursäkter när det gäller annat, skrattar Malin som gillar att tävla. Men det finns egentligen ingen ursäkt som är sååå dålig så att man inte skulle cykla till jobbet om man har möjlighet.
Micha van Weiden – SOF
” Jag kommer aldrig ihåg vilket håll man ska sitta på cykeln och när jag väl har kommit på det, sitter jag redan i bilen på väg mot jobbet. ”
– Jag är lika bra på att cykla som att komma på dåliga ursäkter till att cykla, säger Micha med ett skratt. Om man inte kommer på en bra ursäkt kan man lika gärna cykla, så det är tur att jag är bra på det!
Ingen tävling utan tröstpriser
Vi tröstar tre kollegor från varje förvaltning med några påsar godis. Grattis ni också!
Fredrik Blixell – SOF
” Jag kan inte cykla till jobbet eftersom det är uppförsbacke och motvind på väg ditt samt uppförsbacke och motvind på väg hem. Och så brukar det regna när jag hade tänkt cykla. Och så har jag en cykelhjälm av märket Hövding som man inte får använda längre. Dessutom har jag en gång lärt mig hur man cyklar men glömt hur man gör. ”
Horvat Ernest – AMF
” Tränar redan mycket så jag vill inte cykla och bli övertränad. ”
Johan Lunell – SOF
” Jag kan inte cykla idag för det regnar ute. Det är en elcykel och alla vet att elapparater och vatten inte går ihop. Så jag sitter inne och tittar på regnet istället. ”
Åstrand Josefine – AMF
”Jag kan inte cykla till jobbet idag eftersom jag är rädd att min cykel blir för intelligent om jag använder den för mycket. Dessutom är cykeln allergisk mot vägdamm samt att den blir väldigt åksjuk i nedförsbackar. ”
Linda Bakkejord – SOF
” Jag kan inte cykla i jobbet för latmasken har tagit över min kropp, latmasken tycker att mina cykelkläder är för omoderna och cykelskorna skaver. ”
Bronelius Gustav – AMF (som verkligen ursäktar sig 😊)
” Ursäkta att jag inte använt våra tjänstecyklar…
Jo, du ser, det hela började med att jag vaknade på den där ödesdigra morgonen, när allt vad rutin heter hade bestämt sig för att ta semester. Min första tanke var att det skulle vara ett ypperligt tillfälle att prova tjänstecyklarna, tänk vilken fröjd! Men omedelbart insåg jag att min klocka hade stannat – en subtil påminnelse från universum att ingenting skulle gå enligt plan den dagen.
Först trodde jag inte att det skulle vara ett stort problem. Jag kastade mig ut genom dörren, besluten att inte låta en liten motgång sätta stopp för mig. Men där, precis utanför min dörr, bredde Oceanhamnens årliga festival för förlorade strumpor ut sig. Vem kunde ha förutsett att hela gatan skulle vara avspärrad för en parad till ära för ensamma strumpor? Och där stod jag, mitt i en mängd av färgglada tygstycken, var och en med sin egen tragiska historia.
Men jag gav inte upp. Bestämt hoppade jag ner i vattnet och simmade över till Pixlapiren. Där, till min förvåning, väntade inget mindre än en amfibisk sjöbuss, styrd av en pensionerad sjökapten med en förkärlek för äventyr. Denna inte helt vanliga buss visade sig vara en improviserad färja, och innan jag visste ordet av det hade kaptenen bestämt sig för att vi skulle ta en snabb tur över till Danmark. ”Bara för att testa vindarna!” förklarade han med ett brett leende.
Med en entusiasm som kunde få den mest sjövane att klamra sig fast vid närmaste stolpe, styrde han fartyget genom vågor som skulle göra Bermudatriangeln avundsjuk. Vårt lilla äventyr tog oss snabbt över sundet, och medan jag fascinerades av de danska kustlinjernas skönhet, insåg jag snart att detta inte var den effektivaste vägen till mitt möte vid Campus.
Efter en kort visit i vårt grannland, och med många historier rikare från kaptenens färgstarka sjömansliv, vände vi åter till Sverige. Kaptenen, som nu betraktade mig som en hedersmedlem av sin lilla besättning, släppte han av mig på Råå. Kaptenen, med ett brett leende, förklarade att detta var ’så nära mitt stopp som havet tillåter’. Tack för det, tänkte jag, medan jag irriterat justerade min väska och förberedde mig för nästa del av mitt episka äventyr.
Jag beslöt att gå resten av vägen till jobbet. Och precis när jag tänkte att ingenting mer kunde gå fel, började det regna. Inte bara en lätt dusch, utan en regnstorm värdig Noahs ark. Varje steg jag tog ledde mig djupare in i ett stadsområde som mer liknade en sjö än gatorna i Helsingborg.
Till slut, genomblöt till skinnet och med en känsla av djup existentiell trötthet, nådde jag Vuxhuset. Jag tittade på byggnaden, ett monument av modern arkitektur, bara för att finna den stängd och övergiven. Det slog mig då – det var en helgdag.
Därför har jag inte använt våra tjänstecyklar. ”
De snabba, rena och nyttiga
Möt två SOF:are och två AMF:are som aldrig någonsin tänkt ut en bästa ursäkt för att slippa cykla. Läs om dem i nyheten Vad är det som är: snabbt, rent och nyttigt?
*Jury: kommunikatörerna på SOF och AMF som jobbar tillsammans allt de kan för att alla kollegor ska se fördelarna med att cykla.