Aktuellt inom skoljuridik – november 2024

Här hittar du senaste nytt inom skoljuridik – november 2024

Rättspraxis

Rektor frias från arbetsmiljöbrott efter att 8-årig pojke ramlade ner från bergssluttning och avled

Göteborgs tingsrätt, mål nr B 5831–22

En åttaårig pojke ramlade ner från en bergssluttning på skolgården och skadades så allvarligt att han senare avled. Det är oklart hur pojken kom ut på bergspartiet, som låg utanför skolans avgränsade skolgårdsområde. Skolgården hade ett staket som skilde den från bergsområdet. Vid händelsen hade klassen rast och rastvakter fanns på plats.

Enligt åtalet hade rektorn arbetsmiljöansvar på skolan och ansågs ha brustit i att vidta tillräckliga åtgärder för att förhindra fallolyckor från berget. Åklagaren menade att hon därmed, genom oaktsamhet, orsakat pojkens död. Tingsrätten har konstaterat att rektorn hade ett övergripande arbetsmiljöansvar, men att det genom utredningen framkommit oklarheter kring huruvida ansvaret för naturelement som berget låg hos kommunens lokalförvaltning eller skolan. Dessutom har det funnits brister i delegationen av arbetsmiljöansvaret till rektorn från överordnad chef. Enligt tingsrättens bedömning var det inte tydligt för rektorn att hon förväntades kartlägga risker kopplade till berget i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det bedöms inte heller vara bevisat att hon kände till att barn ofta klättrade på berget, trots staket, trappa och närvaro av rastvakter. Hon kan därför inte hållas ansvarig för brister i arbetsmiljön vid berget och har heller inte agerat oaktsamt. Åtalet ogillas därför.

Vägledande beslut

Kommun för JO-kritik för skolenheter som är oförenliga med skollagen

Justitieombudsmannen, dnr 3971–2023

Kommunstyrelsen fattade beslut om en ny skolorganisation som innebar att vissa skolbyggnader som låg på olika orter och i olika stadsdelar skulle tillhöra samma skolenhet. Mellan skolbyggnaderna som tillhörde samma skolenhet var det ett avstånd upp till 13,3 kilometer. Några år senare uppstod en situation där rektorn på en av dessa skolor beslutade att barn som skulle börja årskurs 4 eller 5 till höstterminen skulle flyttas till en annan skola. De två skolorna tillhörde samma skolenhet, men låg på ett avstånd om cirka 3 kilometer och hade bland annat landsväg och korsande vägar mellan sig.

Enligt anmälan till Justitieombudsmannen (JO) stred skolorganisationen mot skollagen eftersom det möjliggjorde för rektorer att fatta beslut på olagliga grunder som inte gick att överklaga.

Enligt skollagen har en rektor rätt att besluta om sin enhets inre organisation och ansvarar för att fördela resurser inom enheten. Ett sådant beslut kan inte överklagas. En rektors beslutanderätt enligt bestämmelsen är knuten till begreppet skolenhet. Av skollagen följer att en skolenhet är en enhet som omfattar verksamhet i en eller flera skolbyggnader som ligger nära varandra. För att flera byggnader ska anses som en skolenhet krävs det att de ligger någorlunda nära varandra och på ett naturligt sätt hör ihop. I en dom från kammarrätten har det konstaterats att två skolbyggnader med ett avstånd av 150 meter från varandra på grund av mellanliggande bebyggelse som inte tillhörde skolverksamheten och gator med biltrafik inte kunde anses höra ihop på ett naturligt sätt.

JO konstaterar att det inom kommunen finns skolenheter med byggnader som inte bör betraktas som en och samma skolenhet. Kommunstyrelsens beslut strider mot skollagen och medför att rektorerna får en alltför vidsträckt beslutanderätt vad gäller elevers skolplacering. En allvarlig konsekvens av detta är att vårdnadshavare inte har rätt att överklaga beslut som innebär flyttning av elever mellan skolor inom samma enhet, vilket är en grundläggande rättssäkerhetsgaranti.

Om skolan känner till att elever riskerar polisanmälan bör elevernas uppgifter inte lämnas ut

Justitieombudsmannen, dnr 8816–2023

En biträdande rektor på en grundskola blev kontaktad av en lokal butikschef som ville ha hjälp med att identifiera ett antal grundskoleelever som syntes på butikens övervakningsfilmer. Eleverna hade varit inblandade i en situation där bensin från en behållare hamnat på marken utanför butikens entré. Butiken hade polisanmält händelsen och ville att den biträdande rektorn skulle komplettera polisanmälan med information om elevernas identitet. Butiksinnehavaren ville även själv ta kontakt med eleverna och deras vårdnadshavare. Den biträdande rektorn skickade ett e-postmeddelande till polisen med bilder från butikens övervakningskamera samt namn och personnummer på de elever som syntes på bilderna. En kopia av detta e-postmeddelande skickades till butikschefen. I kopian hade biträdande rektor utelämnat elevernas personnummer. En vårdnadshavare anmälde skolan till Justitieombudsmannen (JO) och förde fram klagomål om att elevens namn hade lämnats ut till butiksägaren.

I ärendet hos JO har kommunen framfört att skolan har serviceskyldighet enligt förvaltningslagen och därför var mån om att hjälpa butikschefen att identifiera eleverna. JO poängterar att serviceskyldigheten inte är obegränsad utan att det är upp till myndigheten själv att avgöra i vilken form och utsträckning det är lämpligt att hjälpa till. Enligt JO har kommunen ingen skyldighet att lämna ut uppgifterna. Frågan blir då om det finns något hinder mot att lämna ut dem.

JO poängterar att den tillämpliga sekretessbestämmelsen i offentlighets- och sekretesslagen har ett så kallat rakt skaderekvisit. Det innebär att det råder en presumtion för offentlighet. Enligt bestämmelsen krävs det att det av särskild anledning kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgifterna röjs. Begreppet ”men” har en mycket vid innebörd. Även helt rättsenliga åtgärder, till exempel att någon blir fängslad eller intagen för sluten psykiatrisk vård, kan bedömas som skada eller men. Av förarbetena framgår även att syftet med bestämmelsen var att skydda mot personförföljelse och andra former av trakasserier.

JO konstaterar att den omständigheten att skolan kände till att butikschefen skulle polisanmäla eleverna utgör en särskild anledning att hålla uppgifterna hemliga. Skolan borde därför inte ha lämnat ut elevernas namn och personnummer. Trots detta gjorde den biträdande rektorn ingen sekretessprövning. JO väljer dock att inte kritisera den biträdande rektorn eftersom bakgrunden till bestämmelsen är att skydda mot personförföljelse och andra former av trakasserier.

Pojke med flerfunktionsnedsättning och behov av stöd hela dagen beviljas uppskjuten skolplikt

Skolväsendets överklagandenämnd, dnr 2024:1873

Vårdnadshavarna till ett barn ansökte om uppskjuten skolplikt. Barnet kunde inte vistas i miljöer med mycket ljud och buller och i miljöer med många barn då det ökade risken för att drabbas av krampanfall. Barnet var i behov av motorisk träning varje dag i flera timmar och vårdnadshavarna var oroliga att han inte skulle få det stöd i skolan som han behövde. Kommunen avslog ansökan på grund av att lokalen där undervisningen skulle ske var anpassad för att ta emot elever med flerfunktionsnedsättning och personalen hade rätt kompetens. De menade också att ett ytterligare år i förskolan inte skulle medföra några ändrade förutsättningar för att barnet skulle tillgodogöra sig fortsatt utbildning.

Vårdnadshavarna överklagade kommunens beslut till Skolväsendets överklagandenämnd (ÖKN) som konstaterar att det av psykologutredningen framgår att barnet utöver cerebral pares och epilepsi har en svår intellektuell funktionsnedsättning och att hans utvecklingsnivå bedöms ligga mellan ett och två år. Barnet behöver hjälp under hela sin skoldag med kommunikation, inlärning och med att förflytta sig själv. Barnet har fått en plats i en förskoleklass som är förberedande för skolgång i anpassad grundskola. Eftersom han har en svår intellektuell funktionsnedsättning som kan medföra svårigheter för honom att byta skolform är det inte gynnsamt för honom att påbörja undervisning i förskoleklass. ÖKN anser därför att det finns särskilda skäl att skjuta upp skolplikten för pojken. Pojken beviljas därför uppskjuten skolplikt till det kalenderår han fyller sju år.

Fråga och svar

Kan en vårdnadshavare kräva att en elev ska ha två elevassistenter?

Fråga

En elev på min skola har i dagsläget en elevassistent bunden till sig under hela skoldagen. Elevens vårdnadshavare tycker att eleven ska ha två elevassistenter. Vår bedömning är att eleven inte är i behov av detta. Har vi rätt när vi nekar vårdnadshavarens krav?

Svar

I skollagen framgår att elever som till följd av en funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika betygskriterier eller kriterier för bedömning av kunskaper som gäller, ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser. En elevassistent är ett exempel på en sådan stödåtgärd.

Det är rektorn som enligt skollagen är ansvarig för att utreda elevens behov av stödåtgärder och det är i slutändan rektorn som fattar beslut om en stödinsats ska sättas in eller inte. Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd.

Svaret på frågan är alltså nej, det finns inget lagrum som ger vårdnadshavare rätt att ”kräva” en viss stödåtgärd, till exempel två elevassistenter i stället för en. Det samma gäller även för alla andra stödåtgärder. Det är alltid skolan (rektor) som äger frågan om vilket stöd som ska sättas in för en elev. Det är givetvis av stor vikt att ha en god dialog med elev och vårdnadshavare, men en vårdnadshavare kan aldrig kräva en viss stödåtgärd och kan inte heller neka skolan att genomföra beslutade stödåtgärder.