Invånarnas upplevelser hjälper oss förstå diskriminering
Stadsmässan H22 City Expo närmar sig med stormsteg. Där ska staden presentera resultatet av de senaste årens intensiva innovationsarbete. För att inspirera och hylla varandra lyfter vi goda exempel på innovationssatsningar på stadsledningsförvaltningen.
Nu kan du läsa mer om initiativet ”hur kan vi bättre förstå diskriminering?”
Diskriminering är ett samhällsproblem som skapar ojämlikhet, bidrar till ökad psykisk ohälsa och leder till att fler människor lever i utanförskap. Samtidigt har det visat sig vara ett komplext problem som är svårt att hantera effektivt. Kan lösningen ligga i en bättre, djupare förståelse för människors upplevelser av diskriminering?
– När kommuner undersöker diskriminering så är det ofta med hjälp av traditionella enkäter. Det är inget fel på dem egentligen, men det är svårt att fånga komplexa nyanser med dem. Vi behöver ställa frågor om en upplevd situation, en upplevelse av diskriminering, säger Tommy Boije, intraprenör på digitaliseringsavdelningen.
En ny metod för bättre förståelse
Tommy Boije och Elin Turesson ville testa att mäta och samla in berättelser om upplevd diskriminering i Helsingborg. Istället för en enkät får invånare svara på öppna frågor, som sen sammanställs och kategoriseras. Metoden heter SenseMaker och kommer ursprungligen från försvarssektorn där man använde den för konfliktupplösning.
– Jag och min kollega hörde talas om metoden genom att den testades i Malmö och blev nyfikna på hur den hade kunnat appliceras i Helsingborg, säger Elin Turesson, samhällsstrateg på avdelningen för strategisk samhällsutveckling. Det är en fantastisk metod, människor skriver ut sina upplevelser som berättelser och sen svarar de på en rad frågor om sin berättelse som gör det möjligt för oss att kategorisera och analysera resultaten.
Resultaten kan vi förhoppningsvis använda för att planera hur stadens verksamheter kan bidra till lika möjligheter. De kan också skapa underlag för centrala stödinsatser och dialog om hur vi kan stärka arbetet mot diskriminering, samt skapa förutsättningar för fler sociala innovationer mot diskriminering.
Vad har vi lärt oss hittills?
Elin och Tommy har genomfört en första undersökning, med 112 svarande, som redan har gett oss nya insikter och lärdomar. Undersökningen har de gjort i partnerskap med ett antal föreningar, som engagerat sig i att ta fram undersökningen, sprida den och analysera resultatet.
– En sak vi har lärt oss är att när vi går ut brett på det här viset så får vi in väldigt olika svar. Allt från berättelser om genuin, hjärtskärande diskriminering till berättelser som egentligen inte har någon bas i diskrimineringsgrunderna och ibland är rent rasistiska, berättar Tommy Boije. Det hade man kunnat se som ett misstag och att vi skulle ha avgränsat på något sätt, men det har samtidigt gett oss helt andra lärdomar och perspektiv som vi annars hade missat.
Resultatet av den första undersökningen visar bland annat på ett lågt förtroende för att det finns hjälp att få för den som har blivit utsatt för diskriminering. Kvinnor ser behov av förändring i samhället för att lösa problemen de upplever, medan årsrika invånare ser behov av ökad kunskap och mindre fördomar för att hantera den diskriminering som de blir utsatta för.
– En annan lärdom vi har fått är att människors berättelser blir så himla mycket starkare än ren statistik. Jag kan visa en massa tabeller och grafer men det är när beslutsfattare konfronteras av människors upplevda verklighet så väcker det känslor som leder till handling, säger Elin Turesson.
Både Elin och Tommy är glada för det goda samarbete som de har haft med stadens föreningar.
– Det händer något när vi går in i ett rum med djupt engagerade människor, som alla har en syn av att staden inte gör tillräckligt mycket, och säger ”OK, nu kör vi, nu gör vi det här tillsammans”. Det blir snabbt väldigt konstruktiva diskussioner, säger Elin Turesson.
Testa smått och bara kör
Vi avslutar vår intervju med Elin och Tommy med den klassiska frågan: vad skulle ni säga till andra medarbetare som har en idé, eller vill försöka lösa ett problem?
Tommy: Kör! Bara gör det. Snacka med vår innovationsledare Karolina Ekerlund och kom igång bara. Det finns innovationsmedel som är tänkta att användas till initiativ med hög grad av osäkerhet och du har ledningens stöd. Om du inte vågar ta kontakt – hör av dig till mig istället om du vill!
Elin: Börja smått och testa. Du behöver inte dra igång ett jättestort projekt med konsulter och ansökningar om forskningsmedel. Börja med ett litet pilotprojekt för att komma igång. Senare, när du har testat och kan visa värdet av din idé, kan du skala upp.
Berättelse från en ung kvinna i Helsingborg
Under barndomen växte jag upp i en miljö där icke-svenskar, eller invandrare, porträtterades som ”äckliga” och ”pinsamma”. Jag fick intrycket att det var ovärdigt att vara invandrare, och började skämmas över min kultur och mitt språk. Vägrade tala mitt språk på offentliga platser, och kämpade starkt för att få folk att tro att jag till 100 procent var svensk. Jag kände helt enkelt att jag som invandrare inte var lika mycket värd som en ”riktig svensk”, och att jag bör skämmas över mitt ursprung, helt på grund av de ord och uppfattningar som jag plockade upp från personerna omkring mig. Nu på senare tid har några personer, kassörskor och sådant, talat med mig på engelska då de antagit att jag inte kan tala svenska på grund av mitt utseende. För mig blir det tydligt att man inte alls släppt på sina stereotyper och förutfattade meningar.
Även invandrare är svenskar.
Konstant får man höra vilken börda man som invandrare är på samhället. I media, i politiken, bland vänner, i skolan och på allmänna platser. Det har tydligen blivit en trend att diskutera om invandrare ska behandlas som alla andra svenskar i samhället.
Enligt många handlar detta om politik, och jag känner inte att man ska beblanda sig i andras politiska åsikter, så det blir svårt att finna hjälp för sånt här. När jag tidigare berättat för folk att en viss kommentar gör mig obekväm, får jag alltså ofta som svar att ”det är bara min åsikt”.
Som tidigare nämnt har jag under min uppväxt känt att jag måste ändra min identitet totalt för att bli accepterad som människa. Än idag avstår jag från att utöva min egen kultur eller mitt eget språk, då jag vill undvika konflikter och diskussioner som jag vet uppkommer i många fall.
När jag slipper bli utstirrad då jag inte talar svenska, och när jag slipper lyssna på en massa debatter i media där man frågar sig om invandrare verkligen förtjänar att behandlas som människor på det sätt svenskfödda personer redan gör. När det inte längre blir kul för ungdomar och andra i samhället att dra skämt på bekostnad av invandrare och andra som inte passar den svenska normen. I en sådan situation skulle jag inte känna mig utesluten från resten av mitt svenska umgänge.
Läs mer om innovationsinitiativen på stadsledningsförvaltningen
Den här texten hör till en serie artiklar om innovationsinitiativ på stadsledningsförvaltningen. Utöver det kan du hitta alla initiativen på vår förvaltning genom att besöka innovationsdatabasen. Läs mer på vår samlingssida.