Satsningen ”Framtidens familjehemsvård” är igång
Kommunfullmäktige beslutade i april om ett omställningsstöd till socialförvaltningen. En del av detta möjliggör att vi under 2022, tillsammans med invånare och samarbetspartners, kan ta fram en modell för hur framtidens familjehemsvård ska se ut för att bättre möta behoven och hålla hög kvalitet.
Sebastian Johansson från familjehemsenheten och Rosa Trygg från skol- och fritidsförvaltningen var två av deltagarna på uppstarten av framtidens familjehemsvård.
Hallå där, Rosa Trygg, skol- och fritidsförvaltningen!
Hur kommer det sig att du deltar i projektet och sitter i labbgruppen?
– I början av 2020 hade vi på SFF precis inlett ett samarbete med SOF som handlade om att försöka få fler familjehemsplacerade barn engagerade i vår verksamhet. Det fanns en tanke om att fånga upp barnen och kunna erbjuda en meningsfull fritid, men även att nå familjehemsföräldrarna. Så kom alla restriktioner och undantag och allt sköts på framtiden. Nu fick jag frågan om att delta i detta projektet, framtidens familjehem och tänkte… vad kan jag tillföra? När jag tänkte lite djupare så vet jag ju att vi är många runt dessa barn även om vi inte jobbar direkt med frågorna, det finns ett enormt behov så jag tackade ja.
Hur var uppstarten och dina tankar efter den?
– Det var ganska maffigt och tungt att få insikt i er verklighet på SOF. Lite har man ju förstått tidigare, nu blev det mer och ändå känns det som att vi bara skrapat på ytan. Hur svårt det är att få familjehem, att behålla dem, hur svårt det är att vara familjehem, att det finns jourhem, att man kan vara kontaktperson.,.. ja det var mycket information och många insikter. Jag känner mig som en jättenovis som kommer med dumma frågor. ”Varför gör ni så?” ”Kan man inte göra såhär?” Kanske ska jag vara en av de jobbiga i gruppen?
Vad tog du med dig från uppstartsdagarna?
– Det känns tungt och hoppfullt samtidigt. Det finns så många människor här som vill något. Man har inte denna typen av jobb bara för att tjäna pengar utan för att man vill hjälpa barn som har det svårt. Efteråt tänkte jag på alla de barn som ligger på gränsen… som inte syns i våra papper och är ett pågående ärende. Vad händer med dem? Under mina år i arbete med barn har jag mött många av dem och vi har väl alla befunnit oss i spektrat: jag menar den som aldrig haft något problem hemma ljuger ju. Så var går gränsen?
Vad händer nu?
– Andra dagen delades vi upp i grupper utifrån tre perspektiv: barnen, familjehemsföräldrarna och de biologiska föräldrarna. Jag hamnade i barn-gruppen och vår uppgift nu är att ta in fler perspektiv från barnen. Det är inte helt lätt, det finns lagar och regler att förhålla sig till och inte minst etiken runt hur man frågar barn om deras situation. Personligen reflekterade jag över om jag inte skulle överväga att bli familjehem. Jag har fått frågan förut och vi har haft barn som bott tillfälligt hos oss men inte i organiserad form. Fortsättning följer…
Hallå där, Sebastian Johansson, familjehemsenheten!
Vad tänkte du när du först hörde om projektet Framtidens familjehem?
– Jag var både pessimistisk och optimistisk. Kul att man satsar men samtidigt svårt att få ett snabbt rullande hjul att byta riktning. Det blir en svår nöt att knäcka, tänkte jag. Jag är ganska ny, började i december, så jag visste inte riktigt vad som förväntandes av mig. Men väldigt roligt att få frågan att vara med.
Hur tyckte du att första dagen var? Dina känslor och tankar?
– Det blev ganska tungt. Och lite rörigt. Det var som att vi lyfte på alla stenar och allt bara vällde över. Det var ganska överväldigande när vi slutade dag ett. Sen fångades det upp och landade bättre dag två.
Vad tog du med dig? Kom ni fram till något?
– Jespers historia om sin uppväxt som familjehemsplacerad gav en väldigt bra verklighetsförankring som jag tror var bra för hela gruppen. Hans upplevelse av att socialtjänsten gjorde det lätt för sig fastnade hos mig. Jag vill inte göra det lätt för mig. Jag vill att barnen ska få det bra. Jag kommer ha med mig detta som kompass: gör jag det lätt eller rätt? Jag uppskattade verkligen alla samtal under dagarna. Det var så många trådar som gör denna flätan fin. Jag kunde uppleva frustration när vi kom in på sidospår, men om man då backar och tar in andras synvinklar och är öppen för dem så får man nya insikter. Att gruppen är sammansatt så att det är en blandning av oss som jobbar med frågorna och andra som har ett mer utifrån-perspektiv blir himla givande. Vi får ställa oss frågan: varför gör vi som vi gör?!