Gänget som vill göra skillnad

Hur kommer våra möten och diskussioner barnen och kommunerna till del? På riktigt. Arbetet med att hitta kloka samarbeten mellan familjehemsenheterna i Familjen Helsingborg fortsätter. I förra veckan träffades representanter från de olika kommunerna igen. 

– Ambitionen är och förblir att vara konkreta. Vi vill inte addera möten och träffar bara för att det ska vara trevligt, utan för att på riktigt göra skillnad och lösa de problem vi gemensamt har med att hitta bra familjehem och jourhem för de barn som behöver vår hjälp, säger enhetschef Marie Brynbo.

Under träffen på femte våningen diskuterade man vidare i grupper hur vi kan samordna det ekonomiska så att det inte uppstår en konkurrenssituation mellan kommunerna om ersättningar och arvoden. Att välja var man vill bli familjehem ska inte handla om det ekonomiska och vi har mycket att vinna på att erbjuda lika ersättning oavsett kommun. Men allt görs inte i en handvändning.

– Det måste finnas förståelse för att detta är en process som tar tid. Det är många avtal, rutiner och inkörda arbetssätt som behöver synkas. Men vi hittar gemensamma nämnare som vi kommer ha nytta av framåt, säger Emilia Cederholm från Svalövs kommun.

Skillnaderna i förutsättningar mellan kommunerna är tydlig. Större kommuner har mer upparbetade rutiner och färdigt material.

– Vi i de små kommunerna har ibland mallar och rutiner som skapas på en lokal dator och kanske försvinner när personen som skapat den slutar, säger Kira Janson från Bjuvs kommun.

– Socialcheferna inom Familjen Helsingborg borde från och med nu säkerställa rutiner och tillvägagångssätt och fatta gemensamma beslut om dem så att de lever kvar och är oberoende av vem som för tillfället jobbar och i vilken kommun, säger Marie Brynbo.

På frågan om man ville fortsätta samarbetet till hösten blev svaret ett rungande ja. Och dessutom med tätare träffar för att inte tappa fart mellan gångerna. Beslut togs om att ses i Svalöv i september. Förutom ekonomi och utbildningar står då även våra jourhem i fokus.

Text: Pernilla Gudmundsson