Särskild sårbarhet

Det är inte ovanligt att det finns föreställningar om att äldre personer inte utsätts för våld. Och den äldre kan ha föreställningar om att våld inte är något man ska berätta om. Det kan göra det svårt att synliggöra våldet. Våld mot äldre kan utövas av olika närstående som den äldre kan stå i beroendeställning till på olika sätt. Till exempel ett barn eller andra omsorgspersoner. Om en person står i beroendeställning gentemot en annan, till exempel är beroende av någon för att kunna röra sig utanför hemmet, få fysisk omvårdnad eller få mediciner så kan det också vara svårt att berätta om våldet. För då riskerar personen att inte få den hjälp som hen behöver.

Personer, och särskilt kvinnor, som har utländsk bakgrund kan vara särskilt sårbara. Det kan bero på personens rättsliga ställning. Till exempel kan personen sakna uppehållstillstånd, vara i Sverige på grund av anknytning till en person som är bosatt i Sverige eller vara offer för människohandel. Den särskilda sårbarheten kan också bero på att den våldsutsatta inte kan språket, inte vet hur samhället fungerar eller sina rättigheter, eller på grund av att det sociala nätverket är begränsat.

Personer, och särskilt kvinnor, som har blivit utsatta för våld av en närstående har ofta sämre ekonomiska förutsättningar än personer som inte blivit utsatta för våld. Våldet kan till exempel öka risken för att behöva ekonomiskt bistånd, även många år efter att våldet har upphört.

Ekonomin kan också vara ett sätt att utöva våld och kontroll, vilket kan bidra till problem med försörjning även efter att personen tagit sig ur relationen. Det kan till exempel bero på att våldsutövaren försatt personen i skuld, att den våldsutsatta haft begränsade möjligheter till egen försörjning på grund av våldet eller att våldsutövaren fördröjer bodelning.

Både män och kvinnor som under lång tid mottagit ekonomiskt bistånd har i högre grad än andra fått vård eller avlidit på grund av våld. Särskilt ensamstående mödrar med ekonomiskt bistånd utgör en riskgrupp för att utsättas för våld.

Personer med missbruksproblematik är ofta multipelt våldsutsatta. Till exempel av partners, andra missbrukare och företrädare för behandlingsinstitutioner. De kan även vara i beroendeställning gentemot eventuella förövare.

Personerna kan ha en uttalad misstro gentemot samhälleliga institutioner. De som är företrädare för samhället kan ha svårt att se utsatta personer som offer för våld. Det är inte heller ovanligt att våldsutsatta personer med missbruksproblematik hamnar mellan stolarna när de söker hjälp.

Personer med funktionsvariation kan precis som äldre vara utsatta för våld av olika förövare, som de inte sällan står i beroendeställning till och där det finns en obalans i maktförhållandet. Det finns också en risk för att samhället förminskar betydelsen av de kärleksrelationer eller sexuella relationer som en person med funktionsvariation har och att våld därmed förbises.

Våld i hbtqi-personers parrelationer liknar till stor del den som finns i heterosexuella relationer. Men sårbarheten kan öka genom att förövaren till exempel

• kan avslöja personens sexuella identitet (vilken kan vara dold)
• att samhället missar att en relation kan vara en kärleksrelation (att man kanske tror att den närstående personen är en kompis istället för en kärlekspartner).

De fördomar och den okunskap kring HBTQI – personer som finns i samhället kan också göra att den utsatte drar sig för att söka stöd.

Det finns stora likheter i det våld som förekommer i ungas respektive vuxnas parrelationer. Samtidigt finns det särskilda omständigheter kopplade till ungdomstiden som kan innebära en ökad sårbarhet för unga. Under ungdomstiden sker många viktiga förändringar, som i att utforska och hitta sin identitet, bygga nya sociala sammanhang, och att hantera en större frihet i relation till föräldrar och andra vuxna. Ungas mer begränsade erfarenheter av kärleksrelationer kan också påverka hur de identifierar våld och vad som ses som ”normalt” i en relation. Ytterligare en aspekt är att unga till stor del lever sina liv på den digitala arenan, som medför andra möjligheter att utöva psykiskt och sexuellt våld samt övervakning och kontroll av sin partner.

Konsekvenserna av våld i en parrelation kan också vara mer skadliga för unga än för vuxna. Att vara utsatt för eller utöva våld under ungdomstiden kan påverka övergången till vuxenlivet, till exempel i hur du har relationer som vuxen.

I idag saknas både forskning och kunskap i Sverige om våld i ungas relationer, vilket också kan påverka hur våld i ungas parrelationer uppmärksammas och hanteras. Det finns också ett stort behov av kunskap om partnervåld i särskilt sårbara eller utsatta grupper av unga som unga hbtqi-personer, unga med funktionsnedsättningar och unga som lever i hederskontext.