72 på H22, kulturförvaltningen

72 på H22 är föreslaget till utmärkelsen årets nytänk i kategorin nytänk.

Under H22 City Expo kunde besökarna uppleva en lägenhet på Drottninghög så som den kan ha sett ut 1972 då området var nybyggt – inredd med tidsenliga detaljer från 70-talet. Utställningen blev en stor framgång och kön ringlade sig lång utanför lägenheten under hela mässan, oavsett väder och vind.

Projektgruppen för 72 på H22 består av:

• Sonja Kolesar, Dunkers kulturhus – projektledare
• Anja Petersen, Dunkers kulturhus, innehållsansvarig
• Fideli Österström, KOM, kulturförvaltningen – kommunikatör
• Jeanette Gostomsky, HASAB – ansvarig för AR
• Mia Persson, arvoderad invånare – innehåll, med mera
• Amal Zeid, Helsingborgshem
• Poul Witting, Idé A – Program, arrangemang, med mera
• Anita Nilsson, arvoderad invånare – innehåll, med mera
• Samantha Stan, arvoderad invånare – innehåll, arrangemang, med mera
• Sofia Rydell, Helsingborgs museer – innehåll, konservering, med mera
• Arne Gunnarsson , Stadsledningsförvaltningen, DrottningH – innehåll, med mera
• Besnik Niqi, arvoderad invånare – arrangemang, med mera
• Anna Jönsson, Helsingborgs museum – innehåll, arrangemang, med mera

Så här säger personerna som har föreslagit 72 på H22 till årets nytänk:

”Anja och Sonja har genomfört ett demokratiskt projekt där de skapat ett museum som upplevs på plats och där man får interagera med allt, såväl saker som personal. 72 på H22 är ett projekt som genomfördes med innovationsmedel och flera samarbetspartners, bland annat Helsingborgshem. Tillsammans med boende, de som bor där idag och de som bott där tidigare, skapades en rekonstruerad lägenhet så som den såg ut när området var nytt. Genom lägenheten förmedlades den positivitet och nybyggaranda som miljonprogramområdena genomsyrades av då de var nya men också den fina sammanhållning och positivitet som finns bland de boende idag. Genom lägenheten, som var en av de mest välbesökta på H22 och de aktiviteter som genomfördes i anslutning till lägenheten skapades delaktighet med de boende på plats som också fick möjlighet att berätta sina historier och erfarenheter av att bo på Drottninghög idag och då det var nytt. Det blev också ett viktigt forum att förmedla en annan bild än den som normalt förekommer i olika media där fokus ofta är på problem. Det är också ett viktigt projekt för kulturinstitutionen att verkligen arbeta demokratiskt och inkluderande med civilsamhället. Allting som finns i lägenheten är beslutat i samråd med projektgruppen. Likaså visade också antalet besökare och den ständigt 5-10 m långa kön under öppettid att det finns ett stort intresse för att arbeta på detta sättet. Anja och Sonja har inte bara visat på mod att göra ett projekt som går stick i stäv med den vanliga museitanken där besökare kommer till museet och ofta inte får interagera fysiskt med \”samlingarna\” men de har också arbetat målmedvetet och tålmodigt för att hitta samarbetsformer som fungerar för alla inblandade parter. En eloge till alla inblandade i projektet men framförallt till Anja och Sonja.”

”Med nyfikenhet, upptäckarglädje, nostalgi och genom ett demokratiskt projekt har Sonja drivit skapandet och genomförandet av Lägenheten 1972 på H22. För att kunna blicka mot en framtid är historia ett sätt att få perspektiv på sin samtid och att kunna lära. Projektet 72 på H22 har flera perspektiv, dels berätta om Drottninghögs historia, om miljonprogrammen, kunna skapa en medskapande plats i historieskrivningen och kunna ge en syn på stadsutveckling idag. Likaså undersöker lägenheten vad ett museum kan vara där besökare bjuds in i att upptäcka, att röra, att öppna att spela musik osv. Lägenheten är inredd för en mamma med tre barn och det är inbjudande att komma in. Vi får ta i saker, vi kan lyssna på radio, kolla på kläder som hänger i garderoben, hitta frysta ärtor i frysen, det blir ett lager av nostalgi. Även om jag själv inte levde då så minns jag min farmor hade likadan dammsugare när jag var liten och som människa låter sig platsen en att sätta sig och sin samtid i perspektiv. Utöver det fysiska upptäckandet finns även AR element och filmer som går att upptäcka på sin telefon. Olika åldersgrupper kan mötas och besökaren kan ta till sig olika delar av lägenheten och berättelsen. Sonja och kollegor har under två års tid av insamlande av möbler och saker, renoverat tillbaka lägenheten till hur den skulle kunnat sett ut 1972. Ett ambitiöst demokratiskt och medskapande projekt där urvalsgrupper tillsammans beslutat om vilka möbler som ska köpas in och hur familjen de bygger berättelsen är uppbyggd. Vad som är nytänk med lägenhet 1972 är att det inte är ett museum l som har regler att man inte får röra. Här är det meningen att besökaren ska interagera, kunna sätta sig ner i en fåtölj, läsa en bok, spela en LP och få en inblick av hur livet kunde vara för 50 år sedan. Det vidgar perspektivet på medskapande, på vad ett museum eller en kulturupplevelse kan vara.”