Ungdomskonferensen under A Sustainable Tomorrow, stadsledningsförvaltningen
Ungdomskonferensen under A Sustainable Tomorrow, stadsledningsförvaltningen, är nominerad till utmärkelsen årets mest lyckade miss.
Nomineringstext
Så här säger personen som har nominerat ungdomskonferensen till årets mest lyckade miss:
”2023 var det första året då Helsingborgs stad var huvudpartner för den nordiska dialogkonferensen A Sustainable Tomorrow (AST). Stadens förvaltningar fick möjlighet att vara värdar för flera konferenshubbar och från SFF:s sida var det fyra gymnasieskolor som deltog. Utvärderingen efteråt gav dock insikter om att formatet och vissa delar av konferensen inte passade ungdomar, trots att de var en av målgrupperna för AST.
Några lärare och en miljösamordnare från SFF samt en intraprenör från SLF beslutade då att testa en ungdomskonferens år 2024. Efter att ha diskuterat med AST:s organisatörer, hade vi en plan att AST skulle rekrytera en ungdomsambassadör och SFF-SLF-teamet skulle hyra Olympias pressrum, bjuda in gymnasieklasser från alla kommunala gymnasieskolor, och anpassa konferensens upplägg för Helsingborgs elever. Tanken var att de skulle få lyssna till vissa talare som vi trodde skulle vara mest intressanta för unga, men ta bort mindre relevanta talare och istället lägga till aktiviteter där våra unga deltagare kunde lära känna varandra och tillsammans reflektera över sina känslor och attityder till klimatomställningen. Vår hypotes var att detta skulle öka spänning och engagemang hos ungdomar när de fick mötas över skolgränser och kunde uppleva tillsammans utifrån det anpassade konferensupplägget.
Testresultaten var inte riktigt vad vi hade förväntat oss, men som med alla bra test lärde vi oss mycket. Det som var en ’fail’ var att majoriteten av eleverna fortfarande blev uttråkade efter de första två timmarna. Vi upplevde att målgruppen inte är redo för att kunna interagera med andra – även inom sin egen åldersgrupp – som de inte känner, och att AST:s innehåll överhuvudtaget är för akademiskt och inte riktigt passar ungdomar.
Några positiva upplevelser vi fick med oss var att vi fick bekräftat att det finns ett intresse från lärare att stärka kopplingen mellan teoretisk kunskap i klassrummet och andra datakällor, inspiration och praktiska tillämpningar i ungdomars liv och omvärld. Vi tror också att det var flera elever som fick ut något av ungdomskonferensen, det vill säga att se klimatfrågan från ett nytt perspektiv. Vi fick dessutom en mycket intressant insikt om kognitiv dissonans (konferensens tema) från en av våra aktiviteter: majoriteten av eleverna sa att de inte tänker så mycket på klimatpåverkan, samtidigt som de också berättade att de tror att det är vanliga invånare (som de själva) som har störst påverkan på klimatläget. Det är något som vi verkligen måste ta tag i när vi arbetar framåt med ungdomar och andra invånare.
Slutligen lärde vi oss att ungdomskonferens inte är det bästa sättet att engagera ungdomar. Vi kommer att rekommendera AST:s organisatörer att, om de fortfarande vill ha ungdomar som en prioriterad målgrupp, stötta lärarna mer genom att förbereda eleverna i förväg, och att de bör spela in talarna så att klasserna kan titta på konferensen som enskilda föreläsningar över en längre tid och inte som en maratonsittning.”