Kränkande särbehandling och trakasserier
Du har rätt att bli behandlad på ett respektfullt sätt och vara en del av den sociala gemenskapen på arbetsplatsen. Därför har staden en uttalad nolltolerans mot kränkande beteende.
Vad är kränkande särbehandling, trakasserier och repressalier?
Begreppen kränkande särbehandling och trakasserier omfattar icke-verbal kommunikation (kroppsspråk), verbal kommunikation (talat språk), och fysiska handlingar. Det är den utsatte som avgör om beteendet är kränkande och ovälkommet. Därför behöver det inte finnas ett uppsåt att kränka för att ett visst beteende ska betraktas som felaktigt.
Att kränka betyder att genom ord eller handling förnedra någon eller några. Att bli utsatt för särbehandling innebär att bli behandlad annorlunda än andra på ett obegripligt och orättvist sätt och att riskera att hamna utanför arbetsplatsens gemenskap.
Trakasserier är kränkande särbehandling som har samband med någon av de sju diskrimineringsgrunderna som är skyddade enligt diskrimineringslagen. Det kan handla om kommentarer, gester eller utfrysning. Trakasserier är alltså en form av diskriminering.
Sexuella trakasserier är ovälkommet agerande av sexuell natur. Förutom kommentarer och ord kan det vara att någon till exempel tafsar eller kastar närgångna blickar. Det kan också handla om ovälkomna komplimanger, inbjudningar och anspelningar.
Repressalier innebär att utsätta någon för bestraffning eller dålig behandling som en reaktion på att hen deltar i en utredning om, har påtalat eller anmält diskriminering på arbetsplatsen. Exempel på repressalier är handlingar eller uttalanden som medför skada eller försämrar personens villkor eller förhållanden på arbetsplatsen. Det är förbjudet och kan leda till att verksamheten döms att betala ut diskrimineringsersättning till den drabbade.
Om du blir utsatt för kränkningar på arbetsplatsen
Säg ifrån – kräv att beteendet upphör! Om du tycker att det är svårt att själv säga ifrån, be någon på arbetsplatsen som du litar på att hjälpa dig. Du kan också göra det skriftligt.
Om beteendet inte upphör ska du söka stöd hos din chef. Vill du inte prata med din chef kan du prata med chefens chef eller någon annan du har förtroende för, till exempel en kollega, arbetsmiljöombud eller annan facklig representant. Du kan också vända dig till HR-funktionen på din förvaltning.
Om det är din chef som utsätter dig för kränkningar eller repressalier vänder du dig till chefens chef, HR-funktionen på din förvaltning eller arbetsmiljöombudet. Du kan också slå larm som visselblåsare.
Du har möjlighet att träffa en företagssköterska på Feelgood företagshälsovård för ett anonymt samtal om kränkningar eller konflikter med kollegor eller med din chef på arbetsplatsen. Här kan du läsa mer om hur du bokar ett anonymt samtal hos företagshälsovården.
Skriv anteckningar om vad som hänt eller sagts (fakta, inte rykten), var, av vem, när och hur du upplevde det.
Gör en arbetsskadeanmälan i HR-systemportalen under Arbetsskada och tillbud (Stella).
Har du tankar på att ta ditt liv eller misstänker du att en kollega har det?
Om du mår dåligt och har tankar på att ta ditt liv behöver du söka hjälp. Håll det inte för dig själv utan prata med någon du har förtroende för eller kontakta vården. Om du misstänker att en kollega vill ta sitt liv är det viktigt att agera, det finns stöd hur du kan agera som kollega i dokumentet Rutin vid akut suicidrisk eller misstanke/oro om suicidrisk (pdf, 181 KB).